söndag 9 oktober 2011

Tagresa

Vi kande till slut att det var dags att forflytta sig fran Kovalam Beach. Var sista dag tog vi taget ner till den sydligaste pukten i Indien dar tre hav mots. Staden som heter Kunnyakumari ar en pilgrimsstad. Ute pa en o finns en stor stor staty som vi hade tankt aka ut till, men da det ar semester har i Indien var kon alldeles enormt lang och vi orkade verkligen inte stalla oss i den kon. Men man sag bra fran land. Sist pa dagen sag vi en fin solnedgang. I april kan man se solen ga ner och manen ga upp samtidigt. Blev en laaaang obevkam resa tillbaka till Kovalam.
   Forst var var plan att forlfytta oss till en stad som heter Allepey, men nar vi kom till stationen visade det sig vara fem timmar till nasta tag dit skulle ga. Det var lite val lang vantetid tyckte vi och bestamde oss for att aka till Cochi istallet. Det ar dar vi befinner oss nu. Resan hit var minst sagt intressant. Det hela borjade med att vi skulle kopa biljetten. Ingen har i Indien vet vad det innebar att sta i ko. Har aldrig kant mig sa osynlig som nar de bara gar rakt forbi en har och koper sin biljett fore en. Och de i luckan sager inget heller. 
  Val pa taget borjade en man snacka med mig och nar jag skulle ta fram min bok for att lasa klart den sa i princip ryckte han den ur min hand och borjade sitta och kolla i den. Han hade den jattelange innan jag fick tillbaka den och sa nar jag val borjat lasa sa ryckte han den ur min hand igen! Sen satte han nagon annans barn i mitt kna! Sot unge men lite ovantat maste jag saga. Cajsa fick en acklig fot nastan upptryckt i sitt ansikte och jag hade nagon skalbagge eller liten kackerlacka (vet inte riktigt vad det var) som krop pa min fot tva ganger! Vi hade ingen aning om nar vi skulle av eller ur vi skulle fa ut vara ryggsackar, men allt loste sig till slut.
   Allt man hort hemma om att aka tag i Indien stammer. Det ar extremt trangt och man ska vara klar over att en liten indier plotsligt lagger sin vaska i ditt kna eller nasta sjalv satter sig. Och har man fotfobi sa ar indien inte det ratta landet. Dar ar fotter overallt och de ar sallan frascha! Nasta gang vi aker langre strackor ska vi reservera plats sa kan vi kora bort eventuella patrangande personer.
  Nar vi kommit fram till Cochi skulle vi hitta ett stalle att bo. Finns centrala delen som ar den del dar tagstationen ligger, den heter Ernakulam. Sen finns det aven pa en liten o den gamla delen av staden som heter Fort Cochi. Det ar tydligen dar alla turister bor, vilket alla tuktuk-nissar sa garna ville informera oss om. Men vi ville bo i Ernakulam! Det visade sig vara riktigt svart da allt var fullbokat. Vart talamod var inte pa topp, med tomma magar och trotta huvuden, dar vi gick runt och letade med en jobbig kille hack i hal som ville att vi skulle aka till Fort Cochi. Nar vi nastan gett upp gick vi in pa ett sista stalle (som aven det var fullbokat) men han var sot och ringde till ett stalle ett kvarter bort som tack och lov hade plats. Sa nu bor vi pa John's Residency.
  Tog en tur till Fort Cochi idag och gick runt och kollade pa fiskare, kyrka och en synagoga. Finns nagra gamla judiska kvarter i det omradet. I den staten vi ar i nu, Kerala, finns det bara 700 judar och i hela Indien 5000. Sa det ar inte manga.


Nu ska vi stanna har i cirka tre dagar. Tankte gora nagon dagsuflykt innan det bar vidare mot Madurai som ligger langre in i landet. Det ar en stad som ska vara valdigt bra om man vill se riktig indisk kultur. Var ungerfarliga plan an sa lange (men det ar stor chans att det andras) ar att vi efter Madurai ska vidare till Bangalore och darifran till Goa och sen Mumbai. Efter Mumbai ska vi halsa pa en indisk tjej som var utbytesstudent samtidigt som Cajsa som bor i Nagpur. Men som sagt kan alla planer andras valdigt snabbt da vi tar det lite som det kommer.


Nu orkar jag inte skriva mer.


Hoppas ni har det fint var ni an befinner er!


Ciao!

2 kommentarer:

  1. Låter helt hysteriskt att åka tåg! Jag tror att jag hade blivit tokig :-)

    Mormor och morfar hälsar!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Vi förstår att detta är en lång träning i tålamod och känner oss smått oroliga att ni ska vara proffs på att tränga er och sopa bort andra passagerare på tåg och bussar när ni kommer hem!
    kram från oss

    SvaraRadera