Trampa, trampa, trampa! Rulla, rulla, rulla!

Hej


For er som inte vet det sa har vi nu kommit fram till Laos. Faktiskt varit har ett par dagar nu. Har hunnit med ett par dagar i huvudstaden, Vientiane, som inte alls hade nagon huvdstadskansla over sig. Men jag gillade det. En valdigt lugn stad. Folket i sig ar ocksa valdigt lugnt. Var valdigt forvirrande nar vi kom fram och insag att det nu plotsligt var hogertrafik som galler igen. Vi som antligen tyckte det borjade kannas ratt med vanstertrafik!


I Vientiane fick vi en liten ovanlig inbjudan. Vi var pa ett stalle som heter COPE som hjalper manniskor som behover proteser men inte har pengar att betala for det sjalva. Manga manniskor forlora armar och ben varje ar da det ligger manga bomber kvar sen USA bombade Laos under Vietnamkriget. 30% av alla de bomber (och det var manga!) de slappte sprangdes aldrig. Sa nu ligger dar manga i jorden som kan sprangas. Pa det har stallet blev vi i alla fall inbjudan till en begravning av en som jobbade dar. Vi blev valdigt stallda av fragan om vi ville folja med till hans by och ga pa hans mosters begravning.Inte varje dag man far den chansen. Tyvarr visade det sig att begravningen flyttades till en annan dag sa vi kunde inte komma. Men det hade verkligen varit en annorlunda upplevelse!


Nu befinner vi oss i Luang Prabang som ar den gamla huvudstaden. Kom hit med buss. Fick veta att det skulle ta 8 timmar hit. Det tog... 13!! Men fram kom vi. 


Luang Prabang ar en stad som verkligen faller oss i smaken. Ligger precis vid Mekong-floden och har ar avslappnad stamning och mysigt att ga omkring. Har hunnit med att besoka lite olika tempel och idag gav vi oss ut pa ett aventyr med en kille fran Litauen. Finns nagra vattenfall som ligger cirka 3 mil fran staden. Vi bestamde oss for att cykla dit! De flesta tar en tuktuk, men vi hyrde var sin mountain bike och borjade trampa. Det var inte helt latt. Mycket upp och ner men nar vi kom fram fick vi var beloning. Fantastiskt fina och mysiga vattenfall med sma bassanger man kunde bada. Man kunde aven svinga sig i ett rep och hoppa i vattnet.


Men vi tyckte inte riktigt att det rackte med cykelturen dit. Nej da! Vi borjade ga upp till toppen av vattenfallet och vagen upp dit var minst sagt brant! Dock var det skont nar vi val var uppe och fick uppleva lugnet dar uppe. Inte manga av turisterna som faktiskt gar upp dit.


Efter nagra timmar var det dags att ta sig tillbaka. Sa det var bara att slanga sig pa sin cykel och borja trampa. Upp, ner, upp, ner, uuuuupp! Men nar vi val kom tillbaka till Luang Prabang sa kande man sig valdigt duktig. Och nu, efter en dusch, sa ar det dags att skaffa sig lite mat i magen.


Klart slut!

Havet ar djupt!

Kara gamla blogg,

nu har det nastan gatt tva mander sen jag skrev sist. Min kara fader var sa sot och skickade en graf over mina inlagg i bloggen och han sa att enligt den sa kommer jag inte skriva fler inlagg under denna resa. Formodligen gjorde han detta for att trigga mig till att skriva och han lyckas minsann. Inte tanker jag ge honom ratt! Ack nej!

Som min kara resekompanjon ocksa skrev sa har det hant alldeles for mycket under tva manders tid. Vi har varit i Malaysia och Singapore. Inte lont att borja sammanfatta det. Kommer bara fa er att somna nar ni laser det och ge mig skrivkramp. Darfor tankte jag borja pa Thailand.

Som de flesta nog vet vid det har laget sa hamnade kara Cajsa pa sjukhuset efter var dykning pa Koh Tao. Hennes ora ville inte riktigt sammarbeta med henne och vi var tvugna att ta oss till Koh Samui (en o inte sa langt ifran Koh Tao) dar hon kunde fa traffa en specialist som skulle ta en titt pa hennes ora. Allt gick valdigt snabbt. Kliniken pa Koh Tao ordnade transporter till Koh Samui och de gav mig en timme att springa och packa ihop alla vara saker och dessutom ordna allt med betalning och fa mina papper fran dykningen. Det var minst sagt hektiskt och jag hann bli ratt svettig.

Vi kom fram till Koh Samui dar Cajsa blev inlagd pa sjukhuset. Dar har vi nu spenderat fyra natter. Jag har sovit pa en baddsoffa i hennes rum. Lite ironiskt ar det allt att sjukhuset i princip ar det finaste boendet vi haft under hela resan. Men vi langtade anda efter att komma darifran. Och igar fick Cajsa antligen satta fotterna utanfor sjukhuset igen. Dock efter mycket klydd med forsakringen och med ett hal pa trumhinnan, infektion i organgen, mellanorat, bihaleinflammation samt en stor hog piller hon nu ska knapra i ett par dagar. Har kant mig ratt frustrerad over att jag inte kunnat gora nagot for att hjalpa Cajsa nar det kommer till smartan... Men vi ar i alla fall ute i det fria och hoppas att orat laker sa snabbt som mojligt. Imorgon bar det av till Bangkok for att darifran aka vidare till Laos.

Men Koh Tao, som for Cajsas del inte var den basta upplevelsen, bjod pa en del haftiga saker for min del. Jag hann bli en advanced certified diver. Var nere pa 30 meters djup som djupast. Dessutom gjorde vi ett nattdyk. Dok ner med ficklampor efter att solen gatt ner. Var valdigt haftigt och lite skrammande. Man sag inte langre an vad en ficklampa los! Det finns aven ett skeppsvrak utanfor Koh Tao som de sjonk forra aret i dykningssyfte. Det ar en gammal amerikansk krigsbat fran andra varldskriget. Det var ocksa riktigt haftigt att se!

Sa for min del bjod Koh Tao som sagt pa manga upplevelser. Men allt hade varit tusen ganger roligare om Cajsa kunnat uppleva det med mig. Riktigt synd att hon gick miste om allt det.

Nu hoppas vi bara pa att vi bada haller oss friska resten av resan. Tycker att vi har haft problem sa det racker och bli over. Vi vill inte ha fler sjukhusvistelser. Speciellt inte i utomlands dar allt ar sa forvirrande.

Nu ska vi ga och ata lunch. Tankte ga till en svenska restaurang och ata stuvade makaroner och stekt falukorv. Ett dyrare alternativ, men det later bara saaaa gott!

Hoppas allt ar bra med er och att ni snart far lite var och varme.

Kram

"Tourists are not ATM machines"

Ja, det ar sa man kanner sig ibland. Som en bankomat, som en vis indier sa. Indierna gor allt for att pressa en pa pengar och den kan bli valdigt frustrerande. Jag trodde att jag skulle ha nya krafter att tackla Indien nar vi kom tillbaka hit fran Nepal. Tankte att jag var mer forberedd pa vad som vantade mig. Men tji fick jag... Det har varit valdigt mycket upp och ner och inte blir det lattare med en mage som konstant besvarar en. Men sen vi bokat vara flygbiljetter till Malaysia till den 7 januari sa kanns allt lattare, nar man liksom kan se slutet pa det. Det blir mycket lattare att uppskatta det positiva och se forbi det negativa. Men don't get me wrong, det har helt klart bjudits pa manga roliga stunder...

Min forsta jul hemifran blev over forvantan. Agarinnan av var hostel i Jaipur (hon kallade sig hela tiden for var indiska mamma) gjorde allt for att ge oss turister en trevlig kvall. Med nyfunna vanner fortarde vi indisk mat och dansade till en blanding av Bollywood- och julmusik. Harligt! Det var en valdigt rolig syn att se alla dansa sma grodorna runt var lilla julgran.

Fran Jaipur reste vi vidare till en valdigt avslappnad hippie-stad vid namn Pushkar. Mycket av tiden fordrevs med vara trevliga vanner, Terry och Carmen, fran Australien. Dessa harliga manniskor traffade vi aven i den bla staden, Jodhpur. Ja, den ar faktiskt ratt bla och aven ratt mysig. Det var dar jag och min kamrat firade nyar. Utan tvekan den lugnaste nyarsafton pa lange. Den bjod pa en middag, dockshow, film pa hotellrummet och sedan en kopp te pa en takterass dar vi hade en bra utsikt over fyrverkerierna. Inget skalande med champagne, vi tyckte cola klingade battre i vara oron. I Jodhpur blev vi aven attackerade av en ko! Den borjade springa mot oss och vi forsokte springa undan. Men tack och lov blev ingen skadad...

Nu befinner vi oss pa vart nast sista stopp i Indien, en stad som heter Bikaner. Kom hit igar och checkade in pa ett trevligt guest house. Idag tog agaren med oss pa en liten tur utanfor staden dar det bjods pa en massa faglar. Och inte nagra sma faglar, himlen var fylld med stora gamar och ornar! Han berattade ocksa en massa for oss om vaxterna i omradet. Verkade inte finnas nagon ande pa hans kunskap... Vi gjorde aven ett stopp i en liten by dar vi fick se sma lerhytter. Som vanligt tycker lokalborna att vi ar valdigt intressanta och plotsligt fick jag en liten bebis med bar rumpa i min famn. "det har kan, om jag har otur, ga illa", tankte jag. Och sen nar har jag nagonsin tur?! Vet inte om jag sag valdigt skrackinjagande ut for plotsligt kande jag att det borjade bli blott pa sidan av min troja och sen borjade det rinna ner for mitt ben. aaaahnneeeej! Barnet kissade pa mig! Ack, vad har jag gjort denna lilla bebis? For att gora historien annu lite roligare sa kan jag beratta att jag sen har fatt ga runt i de har kladerna heeeela dagen lang. Har dem pa mig nu nar jag skriver, ett antal timmar senare. Jag som antligen hade lite rena klader...

Dagen bjod aven pa ett besok till ett rattempel. I detta tempel ar rattor heliga vilket innebar att det springer rattor overallt! Och da menar jag overallt! Springer de over ens fot sa innebar det tur och ser man en vit ratta sa ska det ocksa ge en tur (vi sag en vit sa vi far se om det hjalper oss). Dock far man akta sig for att trampa pa en. Trampar man pa en sa den dor maste man namligen ge templet silver motsvarande rattans vikt. Sa jag, med min rattramparbakgrund, tog det valdigt forsiktigt!

Imorgon ger vi oss ut pa en liten kameltur. Jag har bestamt mig for att dopa min till Graham. Tanker att risken att den kastar av mig ar mindre om den har fatt ett namn. Jag tror nog att vi ska kunna bli bra vanner :) Efter den lilla turen tar vi nattag till var sista anhalt i Indien, galna New Delhi...

Nu kakar snart Cajsa upp alla karameller utan mig sa det ar bast att jag gar om jag vill fa nagra... (hon ar valdigt upprord nu!)

Jag hoppas att ni alla hade en bra jul och gott nytt ar och far en god fortsattning och allt vad det heter

Klicka, maste sticka

Ps, jag hoppas att ni inte gett upp hoppet om mitt bloggande helt och hallet...

Ps. 2. Hur mycket satsar ni pa att minst en kamel kommer kissa pa Sammy imorgon? / Cajsa