Trampa, trampa, trampa! Rulla, rulla, rulla!

Hej


For er som inte vet det sa har vi nu kommit fram till Laos. Faktiskt varit har ett par dagar nu. Har hunnit med ett par dagar i huvudstaden, Vientiane, som inte alls hade nagon huvdstadskansla over sig. Men jag gillade det. En valdigt lugn stad. Folket i sig ar ocksa valdigt lugnt. Var valdigt forvirrande nar vi kom fram och insag att det nu plotsligt var hogertrafik som galler igen. Vi som antligen tyckte det borjade kannas ratt med vanstertrafik!


I Vientiane fick vi en liten ovanlig inbjudan. Vi var pa ett stalle som heter COPE som hjalper manniskor som behover proteser men inte har pengar att betala for det sjalva. Manga manniskor forlora armar och ben varje ar da det ligger manga bomber kvar sen USA bombade Laos under Vietnamkriget. 30% av alla de bomber (och det var manga!) de slappte sprangdes aldrig. Sa nu ligger dar manga i jorden som kan sprangas. Pa det har stallet blev vi i alla fall inbjudan till en begravning av en som jobbade dar. Vi blev valdigt stallda av fragan om vi ville folja med till hans by och ga pa hans mosters begravning.Inte varje dag man far den chansen. Tyvarr visade det sig att begravningen flyttades till en annan dag sa vi kunde inte komma. Men det hade verkligen varit en annorlunda upplevelse!


Nu befinner vi oss i Luang Prabang som ar den gamla huvudstaden. Kom hit med buss. Fick veta att det skulle ta 8 timmar hit. Det tog... 13!! Men fram kom vi. 


Luang Prabang ar en stad som verkligen faller oss i smaken. Ligger precis vid Mekong-floden och har ar avslappnad stamning och mysigt att ga omkring. Har hunnit med att besoka lite olika tempel och idag gav vi oss ut pa ett aventyr med en kille fran Litauen. Finns nagra vattenfall som ligger cirka 3 mil fran staden. Vi bestamde oss for att cykla dit! De flesta tar en tuktuk, men vi hyrde var sin mountain bike och borjade trampa. Det var inte helt latt. Mycket upp och ner men nar vi kom fram fick vi var beloning. Fantastiskt fina och mysiga vattenfall med sma bassanger man kunde bada. Man kunde aven svinga sig i ett rep och hoppa i vattnet.


Men vi tyckte inte riktigt att det rackte med cykelturen dit. Nej da! Vi borjade ga upp till toppen av vattenfallet och vagen upp dit var minst sagt brant! Dock var det skont nar vi val var uppe och fick uppleva lugnet dar uppe. Inte manga av turisterna som faktiskt gar upp dit.


Efter nagra timmar var det dags att ta sig tillbaka. Sa det var bara att slanga sig pa sin cykel och borja trampa. Upp, ner, upp, ner, uuuuupp! Men nar vi val kom tillbaka till Luang Prabang sa kande man sig valdigt duktig. Och nu, efter en dusch, sa ar det dags att skaffa sig lite mat i magen.


Klart slut!

Havet ar djupt!

Kara gamla blogg,

nu har det nastan gatt tva mander sen jag skrev sist. Min kara fader var sa sot och skickade en graf over mina inlagg i bloggen och han sa att enligt den sa kommer jag inte skriva fler inlagg under denna resa. Formodligen gjorde han detta for att trigga mig till att skriva och han lyckas minsann. Inte tanker jag ge honom ratt! Ack nej!

Som min kara resekompanjon ocksa skrev sa har det hant alldeles for mycket under tva manders tid. Vi har varit i Malaysia och Singapore. Inte lont att borja sammanfatta det. Kommer bara fa er att somna nar ni laser det och ge mig skrivkramp. Darfor tankte jag borja pa Thailand.

Som de flesta nog vet vid det har laget sa hamnade kara Cajsa pa sjukhuset efter var dykning pa Koh Tao. Hennes ora ville inte riktigt sammarbeta med henne och vi var tvugna att ta oss till Koh Samui (en o inte sa langt ifran Koh Tao) dar hon kunde fa traffa en specialist som skulle ta en titt pa hennes ora. Allt gick valdigt snabbt. Kliniken pa Koh Tao ordnade transporter till Koh Samui och de gav mig en timme att springa och packa ihop alla vara saker och dessutom ordna allt med betalning och fa mina papper fran dykningen. Det var minst sagt hektiskt och jag hann bli ratt svettig.

Vi kom fram till Koh Samui dar Cajsa blev inlagd pa sjukhuset. Dar har vi nu spenderat fyra natter. Jag har sovit pa en baddsoffa i hennes rum. Lite ironiskt ar det allt att sjukhuset i princip ar det finaste boendet vi haft under hela resan. Men vi langtade anda efter att komma darifran. Och igar fick Cajsa antligen satta fotterna utanfor sjukhuset igen. Dock efter mycket klydd med forsakringen och med ett hal pa trumhinnan, infektion i organgen, mellanorat, bihaleinflammation samt en stor hog piller hon nu ska knapra i ett par dagar. Har kant mig ratt frustrerad over att jag inte kunnat gora nagot for att hjalpa Cajsa nar det kommer till smartan... Men vi ar i alla fall ute i det fria och hoppas att orat laker sa snabbt som mojligt. Imorgon bar det av till Bangkok for att darifran aka vidare till Laos.

Men Koh Tao, som for Cajsas del inte var den basta upplevelsen, bjod pa en del haftiga saker for min del. Jag hann bli en advanced certified diver. Var nere pa 30 meters djup som djupast. Dessutom gjorde vi ett nattdyk. Dok ner med ficklampor efter att solen gatt ner. Var valdigt haftigt och lite skrammande. Man sag inte langre an vad en ficklampa los! Det finns aven ett skeppsvrak utanfor Koh Tao som de sjonk forra aret i dykningssyfte. Det ar en gammal amerikansk krigsbat fran andra varldskriget. Det var ocksa riktigt haftigt att se!

Sa for min del bjod Koh Tao som sagt pa manga upplevelser. Men allt hade varit tusen ganger roligare om Cajsa kunnat uppleva det med mig. Riktigt synd att hon gick miste om allt det.

Nu hoppas vi bara pa att vi bada haller oss friska resten av resan. Tycker att vi har haft problem sa det racker och bli over. Vi vill inte ha fler sjukhusvistelser. Speciellt inte i utomlands dar allt ar sa forvirrande.

Nu ska vi ga och ata lunch. Tankte ga till en svenska restaurang och ata stuvade makaroner och stekt falukorv. Ett dyrare alternativ, men det later bara saaaa gott!

Hoppas allt ar bra med er och att ni snart far lite var och varme.

Kram

"Tourists are not ATM machines"

Ja, det ar sa man kanner sig ibland. Som en bankomat, som en vis indier sa. Indierna gor allt for att pressa en pa pengar och den kan bli valdigt frustrerande. Jag trodde att jag skulle ha nya krafter att tackla Indien nar vi kom tillbaka hit fran Nepal. Tankte att jag var mer forberedd pa vad som vantade mig. Men tji fick jag... Det har varit valdigt mycket upp och ner och inte blir det lattare med en mage som konstant besvarar en. Men sen vi bokat vara flygbiljetter till Malaysia till den 7 januari sa kanns allt lattare, nar man liksom kan se slutet pa det. Det blir mycket lattare att uppskatta det positiva och se forbi det negativa. Men don't get me wrong, det har helt klart bjudits pa manga roliga stunder...

Min forsta jul hemifran blev over forvantan. Agarinnan av var hostel i Jaipur (hon kallade sig hela tiden for var indiska mamma) gjorde allt for att ge oss turister en trevlig kvall. Med nyfunna vanner fortarde vi indisk mat och dansade till en blanding av Bollywood- och julmusik. Harligt! Det var en valdigt rolig syn att se alla dansa sma grodorna runt var lilla julgran.

Fran Jaipur reste vi vidare till en valdigt avslappnad hippie-stad vid namn Pushkar. Mycket av tiden fordrevs med vara trevliga vanner, Terry och Carmen, fran Australien. Dessa harliga manniskor traffade vi aven i den bla staden, Jodhpur. Ja, den ar faktiskt ratt bla och aven ratt mysig. Det var dar jag och min kamrat firade nyar. Utan tvekan den lugnaste nyarsafton pa lange. Den bjod pa en middag, dockshow, film pa hotellrummet och sedan en kopp te pa en takterass dar vi hade en bra utsikt over fyrverkerierna. Inget skalande med champagne, vi tyckte cola klingade battre i vara oron. I Jodhpur blev vi aven attackerade av en ko! Den borjade springa mot oss och vi forsokte springa undan. Men tack och lov blev ingen skadad...

Nu befinner vi oss pa vart nast sista stopp i Indien, en stad som heter Bikaner. Kom hit igar och checkade in pa ett trevligt guest house. Idag tog agaren med oss pa en liten tur utanfor staden dar det bjods pa en massa faglar. Och inte nagra sma faglar, himlen var fylld med stora gamar och ornar! Han berattade ocksa en massa for oss om vaxterna i omradet. Verkade inte finnas nagon ande pa hans kunskap... Vi gjorde aven ett stopp i en liten by dar vi fick se sma lerhytter. Som vanligt tycker lokalborna att vi ar valdigt intressanta och plotsligt fick jag en liten bebis med bar rumpa i min famn. "det har kan, om jag har otur, ga illa", tankte jag. Och sen nar har jag nagonsin tur?! Vet inte om jag sag valdigt skrackinjagande ut for plotsligt kande jag att det borjade bli blott pa sidan av min troja och sen borjade det rinna ner for mitt ben. aaaahnneeeej! Barnet kissade pa mig! Ack, vad har jag gjort denna lilla bebis? For att gora historien annu lite roligare sa kan jag beratta att jag sen har fatt ga runt i de har kladerna heeeela dagen lang. Har dem pa mig nu nar jag skriver, ett antal timmar senare. Jag som antligen hade lite rena klader...

Dagen bjod aven pa ett besok till ett rattempel. I detta tempel ar rattor heliga vilket innebar att det springer rattor overallt! Och da menar jag overallt! Springer de over ens fot sa innebar det tur och ser man en vit ratta sa ska det ocksa ge en tur (vi sag en vit sa vi far se om det hjalper oss). Dock far man akta sig for att trampa pa en. Trampar man pa en sa den dor maste man namligen ge templet silver motsvarande rattans vikt. Sa jag, med min rattramparbakgrund, tog det valdigt forsiktigt!

Imorgon ger vi oss ut pa en liten kameltur. Jag har bestamt mig for att dopa min till Graham. Tanker att risken att den kastar av mig ar mindre om den har fatt ett namn. Jag tror nog att vi ska kunna bli bra vanner :) Efter den lilla turen tar vi nattag till var sista anhalt i Indien, galna New Delhi...

Nu kakar snart Cajsa upp alla karameller utan mig sa det ar bast att jag gar om jag vill fa nagra... (hon ar valdigt upprord nu!)

Jag hoppas att ni alla hade en bra jul och gott nytt ar och far en god fortsattning och allt vad det heter

Klicka, maste sticka

Ps, jag hoppas att ni inte gett upp hoppet om mitt bloggande helt och hallet...

Ps. 2. Hur mycket satsar ni pa att minst en kamel kommer kissa pa Sammy imorgon? / Cajsa

I am free, free fallin fallin!

Halla allihopa,

Nu har vi varit ute pa nya aventyr igen. Vi bestamde oss for att forlanga vart visum har i Nepal da det egentligen sa vi kan stanna lite langre. Sa fran Pokhara atke vi tillbaka till Kathmandu for vi kande att vi inte riktigt hunnit med allt vi ville se dar. Finns oerhort mycket att se runt omkring i Kathmandu Valley. Vi gjorde bland annat ett besok i en liten stad som heter Bhaktapur, en val bevarad gammal medeltidastad. Dar var riktigt mysigt att ga omkring bland en massa tempel och smala sma gator. Dock hande nagot som jag vantat lange pa skulle handa... Jag trampade i hundbajs! Man far hela tiden se upp for hundbajs och kobajs som ligger lite overallt pa gatorna. Men dar jag gick med nasan ner i guideboken, for att lasa for Cajsa vad det var vi sag, sa jag inte riktigt var jag satte mina fotter och var pa vag att halka i bajset. Cajsa borjade givetvis skratta valdigt mycket at mig, men gud straffar somliga snabbt! Nagon timme senare fick hon namligen fagelbajs previs under sitt oga! Men utover det sa var det en valdigt fin dag.

Vi tog en tur tillbaka till Last Resort sa att Cajsa antligen skulle fa prova pa sitt efterlangtade bungy jump som vi inte hann med sist. Jag hade dock inte bokat in nagot hopp eftersom jag inte var sa lockad av att gora det. Men nar jag stod dar och tittade pa sa blev jag smatt sugen pa att prova nagot annat som heter canyon swing. Stod givetvis och velade valdigt lange, jag menar det ar ju mig vi snackar om, men till slut tog jag mod till mig och betalade for ett lite hopp. Eller ja litet ar val kanske fel beskrivning. Det var ett fritt fall pa 100 m! Pa deras hemsida beskriver de swingen sa har:

Gravity seems like a seductive and cruel mistress as you jump off the 160m high suspension bridge, then free-fall 100m into the dramatic gorge before the twin lines swing you 240m at 150km per hour!!!

Ni kan alltid ga in och kolla pa deras hemsida om ni ar intresserade:

 http://www.thelastresort.com.np/content/29 

Tvekade lite nar jag stod dar pa bron och skulle hoppa. Men sen tankte jag, nu nar jag nada star har sa ar det lika bra att bara gora. Tankte  minsann inte vanda om nar jag val kommit sa langt. Sa jag hoppade! Sjukt harlig kansla nar man val tar mod till sig. Cajsa var extra modig och provade bade bungy och swingen. Jag gjorde i alla fall henne stolt nar jag beslutade mig for att hoppa.

Nu befinner vi oss i Limbini, Buddhas fodelseplats. Har ska vi spendera ett par dagar innan det bar av mot Indien igen.

Nu ska jag ga och ta en extremt efterlangtad dusch. Forhoppnigsvis finns det varmvatten...

Ciao!

River Rafting, Canyoning, Annapurna Base Camp och en massa aventyr!

Jo, tro det eller ej men jag lever faktiskt fortfarande. Vet att det var extremt lange sedan jag skrev, men en del av tiden kan jag ursakta med en 11 dagars trekking utan tillgang till internet. Sa det gjorde det lite svart att  uppdatera. Men nu ar jag tillbaka!

Vi hade det bra i Kathmandu. Upptackte staden pa dagstid och gick och lyssnade pa livemusik pa kvallarna. Helene kande tva av banden som spelade pa barerna runt i Thamel sa vi traffade dem och de var alla extremt trevliga och bra band!

Fran Kathmandu tog vi dessutom en tva dagars tur till ett stalle osm hette Last Resort. Dar proivade vi pa rafting och canyoning vilket bada var riktigt kul! Det roligaste var nog nar Cajsa trillade i vattnet nar hon skulle ga i baten! hiohihi, sag kul ut (och hon skadade sig inte!)

Vi ville ju garna gora en trekking till Everest Base Camp, men efter en hel dags vantande pa flygplatsen (man maste flyga till en stad som heter Lukla) gav vi upp den planen. VAdret stod inte pa var sida sa det gick inga plan alls. Och man vet aldrig hur vadret ska bli i bergen. Darfor tog vi ett beslut att prova en annan trekking. En som gick upp till Annapurna Base Camp istallet. Och det var verkligen inget daligt beslut. Vi hade nagra underbara dagar (narmare bestamt 11) uppe i bergen. Det var hart vid en del tillfallen for man gick i sa sinnesjukt manga trappsteg (rumpan kanns minsann lite fastare nu :P) men man fick alltid extremt vacker utsikt som beloning. OCh till sist hade vi tagit oss upp till Annapurna Base Camp pa 4130 hojd. Fick till och med se lite sno och kasta snobollar :)

Uppe i bergen bodde vi  i sma hus med extremt tunna vaggar. Man horde allt genom vaggarna och da menar jag verkligen allt! Och alla var dessutom forkylda och lag och snorvlade och hostade (inklusive oss). Jag fick en del kommentarer om min hosta av folk som var oroliga for mig (men jag mar bra) och en morgon sa nagra tyskar att de hade hort oss sjunga for varandra :P

Igra fick jag antligen prova nagot som jag har vantat i manga ar pa att fa prova. Paragliding! Det var underbart. Svavade uppe i luften pa 2000 meters hojd med hokar flygandes omkring en. Kan inte bli mycket battre. :)

Nu har jag inte tid att skriva mer. Lagger upp bilder pa Facebook nu under tiden och jag tror inte datorn mar sa bra av min multitasking :P

Men jag hoppas ni alla far en  mysig andra advent imorgon. Vi ska nog hitta tva sma ljus att tanda!

Subha Ratri (betyder god natt pa nepalesiska)

A bump in the road (eller snarare flera hundra!!)

Gissa var vi befinner oss nu? Jo, i Kathamandu, Nepal minsann! Kom hit idag efter annu en bussresa fran helvetet. Den kommer definitivt pa topp tre-listan. Men vi kan ta det fran borjan nu.

Efter Kolkata akte vi mot Darjeeling och det var underbart att komma upp i bergen och fa liten frisk luft i en lite lugnare stad. Vi tillbringade tiden dar med mycket te och planerande av var tid. Kunde inte riktigt bestamma oss for hur vi skulle resa och vad vi skulle prioritera. Men vi hann aven med en vacker soluppgang over Himalaya fran Tiger Hill (intrangda bland massa indier som vanligt :P) och en liten tagfard med "Toy train". De har en liten jarnvag som leder upp genom bergen hela vagen upp till Darjeeling. Det ar ett litet sott blatt tag som finns i en diesel- och en angvariant. Den med anglok ar bara for "joy ride" och det var den vi tog. Fick aven sett nagra tempel.

Efter mycket om och men bestmade vi oss for att inte aka upp till Sikkim och inte ga pa brollopet i november. Vi ville hellre aka till Nepal forst och fa en liten paus fran Indien innan vi ska bege oss in i kaoset igen och se New Delhi, Taj Mahal och annat at det hallet.

Sa igar borjade vi var langa resa mot Kathmandu. Fick forst ta en skumpig jeep ner till en stad som heter Siliguri dar vi fick hittat en anna bil som kunde kora oss till gransen. Kom i samma bil som tva vanliga nepalesiska kvinnor som var valdigt hjalpsamma sa vi inte skulle bli lurade med priser och dylikt. Allt gick bra, eller ja det mesta. Vi fick komma in i Nepal och skulle da kopa bussbiljetter till Kathmandu. Skulle ta samma buss som de tva kvinnorna, men ack nej, det var da det borjade ga fel. Hade fatt en biljett dar det stod att vi skulle aka klockan 17. Men nar vi sitter och ater kommer de plotsligt fran resefirman och sager att min och Cajsas biljett ar till klocka fyra och att vi maste skynda oss. Sa vi slanger i oss maten innan vi rusar efter en kille som ska visa oss var buss. Nar vi ser bussen borja vi ana att nagot ar lurt. Med tanke pa priset vi betalt kan det inte ha varit den skrapiga buss vi faktiskt akte med akte han visade upp en annan biljett for busschaufforen an den vi fatt. Dock kande vi att vi inte kunde gora sa mycket. Men vi protesterade vilt och visade att vi var extremt missnojda eftersom vi forstod att de lurade oss.

Det blev inte mycket somn pa denna 14 timmars resa till Kathmandu. Jag tror det lat ungefar sa har i chaffisens huvud " hm, en grop i marken, oj ett gupp! Ska man sakta ner da? Nej, jag tror jag gasar pa annu mer. Kan bli kul, typ som en rollercoster! upp och ner, upp och ner!! Wiiiiihooooo!" Men det var inte kul. Varje gang det kom ett gupp eller en grop flog vi en halv meter ur vara saten! Det var omojligt att sova! Cajsa till och med slog huvudet i hatthyllan en gang, sa hogt flog man... Men vi overlevde, aven om det var allt annat an roligt.

Vi bor nu i turistomradet som heter Thamel. Min kara kollega Helene bodde i Nepal i tre mander i varas och hon har varit riktigt sot och skrivit ner tips till oss. Dessutom kanner hon lite folk som fortfarande ar har och de har lovat att ta hand om oss. Dock vet vi inte hur vi ska fa tag i dem, men det loser sig skakert. De har ett band som spelar pa en bar varje tisdag och torsdag sa vi far ga dit pa tisdag antar jag. Men an sa lange gillar jag staden. Folket ar vanliga (forutom de som forsoker lura en, men de finns ju overallt) och forsaljarna inte lika patrangande. Har gatt runt lite idag och kollat pa nagra av alla de tempel som finns har.

Imorgon tankte vi undersoka lite om olika turer och aventyr man kan hitta pa har. Finns extremt mycket av det har i Nepal. Vi vill riktigt garna vandr aupp till Everest Base Camp. Far se imorgon vad det kostar.

Nu borjar jag bli hungrig, sa jag hoppas Cajsa skrivit fardigt snart! :)

Hoppas ni har det underbart var ni an haller hus och glad farsdag i forskott pappa! Skickar en kram till dig :) Och grattis pa namnsdagen i forskott till dig bror!

Pusshaj

Calecalecuttacuttacutta....

Jag vet! Det var lange sedan jag skrev sist. Finns ingen ordentlig ursakt. Bara att jag inte haft lust att skriva.


Sista tiden i Nagpur var lite sisadar. Ni som last Cajsas blogg har redan fatt lite av historien dar sa jag tanker inte skriva sa utforligt om det. Men vi kandes oss valdigt fast i Akankshas lagenhet for sa fort hon inte ville gora nagot sa kom vi ingenstans och hon var alltid trott. Dessutom var hon radd for att slappa ut oss pa egen hand for det kunde vara farligt. Det kandes ju dumt for oss som redan lyckats ta oss genom halva Indien innan dess. Hon visade helt enkelt upp en del sidor som vi inte uppskattade. Men ni ska inte tro att vi inte hade det bra dar anda. Var helt klart vart att aka dit for vi fick uppleva sa mycket som vi aldrig fatt uppleva annars. Dessutom ar vi nu bjudna pa tre indiska brollop! Men vi far se over vara mojligheter att ga pa nagot av dem.


Nu ar vi i Kolkata (det nya namnet for Calcutta, eftersom alla stader ju ska ha nya namn tydligen. De vill gora det sa besvarligt som mojligt for oss turister) och vi kom hit med tag som vanligt. Dock provade vi en annan klass, vi provade dumdumdumdum.... 3 klass AC! Wow, vad det kandes som lyx! Man fick lakan, kudde och det var inte alls lika fullt med manniskor som i Sleeper. Man kunde faktiskt sova! Vi var dock valdigt tacksamma att vi hade Akanksha den dagen for taget var 10 timmar forsenat! Sa vi akte hem till henne igen och jag sov hela dagen.


Kolkata kanns lite som annu en indisk stad. Vi borjar trottna lite pa indiska stader nu. Men har har funnits nagra fina byggnader att se och de har faktiskt en park! Det ar tydlig skillnad pa Mumbi och Kolkata. Kolkata ar inte alls lika mycket paverkat av vastvarlden.


Vi kanner dock att tre hela dagar i Kolkata ar mer an nog, sa om nagra timmar tar vi taget mot Darjeeling och frisk luft. Det ar nagot man inte kant pa lange. Vara vidare planer ar valdigt osakra an sa lange. Men ett par dagar i Darjeeling med trekking och annat ska bli underbart!


Har akt pa min forsta (och forhoppningsvis sista!) Indien magsjuka. Sista dagen i Nagpur, nr vi vantade pa vart forsenade tag madde jag extremt daligt. Jg hade ont i mgen, huvudet, ja i princip hela kroppen och fros och svettades. Tror jag slog somnrekord under tva dygn dar. Sov hel tagfarden till Kolkata. Sa jag var inget vidare sallskap till Cajsa.


Men ni behover inte vara oroliga. Jag mar battre nu. Lite ont i magen da och da bara. Och Cajsa har diagnostiserat  mig sa jag vet vad jag ska bota. Jag har Malaria, Tyfoid, tbc, Hepatit E, denguefeber och en liten slang HIV. Sa det ar bara att borja knarka...


Nu ska jag vara duktig och soka lite information till var resa. Men jag hoppas ni alla har det bra hemma :)


Pussar och kramar fran mig...